måndag 16 april 2012

Att våga drömma: Del 1

Gilda & Pearl
Att våga drömma är ett måste för att man som människa ska få känna sig fri och levande. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så startade min passion för underkläder i tonåren och har sedan bara eskalerat. Det är bland annat genom stora drömmar och passion som Madame Blanche finns idag!! Men vägen till att uppnå sina drömmar kan vara lång och det krävs mycket mod och styrka att fortsätta framåt och våga tro på det man verkligen vill göra och uppnå. Det är inte alltid som vägen är spikrak och att man når sitt mål på en gång...

Paris..
Första gången jag åkte till den stora underklädesmässan i Paris (International Salon de lingerie) så hade jag varken anställning inom ett underklädesföretag eller eget företag =organisationsnummer, vilket behövdes för att få komma in, då det bara är branschmänniskor på plats. Jag ville verkligen dit, jag var tvungen att få se, uppleva och känna på stämningen. Jag letade febrilt efter bra kontakter och idéer för att nära mina underklädesdrömmar och jag lyckades ta ett första avgörande steg. Jag tog en fejkad "anställning" i min kompis enmansdesignföretag (Tack Anki:-) för att specifikt få komma in på mässan. Jag valde titel själv och det blev Export manager, häligt!!:-). Jag åkte dit ensam och var aktiv alla dagar på mässan tills jag trillade på ett stort franskt kläd- & underklädesmärke, Daniel Hechter, vars manager föll för mitt brinnande engagemang och rättframma sätt än mitt ihåliga CV.

Jag kom ihåg att jag njöt av att få en privat visning av kollektionerna, dricka champagne och äta macarons och diskutera framtida business. Men vad hade jag mer än drömmar och engagemang? Inget, jag jobbade inom en helt annan bransch på den tiden men jag kunde inte släppa den där otåliga men underbart irriterande, kittlande känslan att vilja vara där min passion fanns- underkläder. Jag åkte tillbaka till Sverige och min vän/ kollega blev eld och lågor över eventuellt samarbete med det stora märket. Vi satte igång att arbeta på saken och styrde upp research och marknadsplaner, för att sedan åka ner till Paris igen med en power point presentation på fickan.


Britta Uschkamps hälsning från Paris!
Vad jag minns av mötet vara att vi var grymt pålästa men såååå nervösa och den ansvariga chefen/ managern blev som besatt av ett collage som vi hade gjort för att beskriva vår målgrupp. Innan dess hade det varit seriöst business snack om siffror och möjligheter att kunna leverera hit och dit men så fort vi visade ett bildkollage kring vår målgruppsanalys (specifikt en bild på bloggaren Elin Kling) så blev han helt euforiskt lycklig och kunde knappt slita blicken från den snygga svenskan och började med en barnslig förtjusning prata om ABBA och sjunga deras hits... Och vad gjorde vi?! Sjöng med så klart. Business is Business. 

Vi fick kontraktet om vi var beredda och vi var i chock... det hade gått i lås. Vi var grymma men dessvärre för rädda för att ta en så pass stor ekonomisk risk som vi skulle behöva göra. Det här var 2008, finanskrisen stod för dörren och vi blev samtidigt av med våra jobb i den vevan och det visade sig några veckor senare att jag var gravid (lycka!!).

Vi hade drömmar men inte modet att löpa linan ut. Drömmar är till för att hållas vid liv oavsett utfallet, för ett steg framåt och två bakåt leder alltid fram till ditt mål!

www.madameblanche.se

Xoxo
Madame

   






Inga kommentarer: